Lalleh som ett pepparkorn

Idag har ägnats åt att packa. I massor... Vem visste att det skulle vara så svårt att få med sig precis det rätta antalet kläderplagg och tillhörigheter? Vad är tillräckligt viktigt för att behöva ha med, men tillräckligt oviktigt för att klara sig utan i fyra månader?

 

Kanske känns det mer verkligt nu att jag ska åka. De senaste veckorna när människor frågat mig om jag börjat känna mig nervös har jag tittat frågande på dem. Jag har liksom aldrig förstått att det är nu det gäller, att tiden nu äntligen är här för mitt stora äventyr. Därför har de senaste veckornas planering och organisering mest känts som att det var till någon annan. Jag har en vän som sa något finuligt, att det visst på sätt och vis var så att jag packade till någon annan, ett slags annat jag. Det kanske han har en liten poäng i. Äsch vad vet jag. Förutom att jag drar iväg till andra sidan jordklotet imorgon.

 

So long fuckers.