En ledare med inspiration från historian

Jag har hört om en idiot som tror sig vilja bli ledare för hela USA. Jag ska börja med att erkänna att jag inte helt ännu gjort klart min research (är mitt uppe i en tentapperiod), men att jag är oehört provocerad av det lilla jag hört utav denna man. Han kallar sig Donald Trump. Den här mannen handlar som att han har tagit upp en bok om Europas alla skräckhistorier ifrån historian och tänkt att "grabbar, det här funkade inte den gången, så vi provar igen." 
 
Mannen vars förslag bygger på en Berlinmursidé att bygga upp en mur mellan USA och Mexico för att förhindra invandringen. En Hitlers idé om att alla judar ska erkänna sig offentligt i form av en davidsstjärna på kläderna, men denna gången kör vi istället att det är alla muslimer som ska registreras. Ett hopp hundra år bakåt i tiden om att kvinnor inte ska engagera sig politiskt. Och så dagens nyhet, en Islamiska statens tankar om att människor med en viss tro inte ska få befinna sig inom deras område. 
 
Hur i helvete är det möjligt att denna man med dessa saker sagda har människor som appplåderar hans idéer? Kan nån trycka upp en historiebok i trynet på dem och visa var han får inspiration av? 
 
Tryck HÄR för att läsa skrattretande uttalande av denna visa man och hans syn på kvinnor. 
 
 

Nej nu får det räcka

Herre min skapare, jag blir galen på det där kungahuset nu. Ett bröllop som låter sig ta upp timtals av nyhetssändningar, tvtimmar, tidningsuppslag, löpsedlar. Jag skulle förstått om det var om allmänt viktiga och intressanta saker men när media tycker att allmänheten skall få veta färlgen på brudens tånaglar eller andra riktigt fjantiga saker blir jag less. Och så dagen efter kommer nästa stora nyhet om kungahuset. En ny mun att föda av skattebatalarna. En ny liten bebis med sin pappas haka. Nej nu får det räcka. Media har tagis sig rätten att i flera dagars tid enbart rapportera om antingen det hemska Lisa-fallet eller kungahuset. Det måste väl ändå finnas mer som pågår ute i världen? 

Birdman

Såg precis filmen Birdman. Jag måste erkänna att när min pojkvän tidigare idag avslöjade att han reserverat biljetter till denna film var jag skeptisk. Efter en snabbtitt på trailern var förväntningarna låga. Någonting om en psykiskt instabil man med massor av människor runtomkring som bara skäller och skriker på en teater. En längtan efter att bli något samtidigt som han på ett eller annat sätt har något slags alterego gestaltat som en fågel. Tveksamt om detta var något för mig. 
 
När vi kommer till bion och blir placerade i den minsta sal 4 är vi ensamma. Ytterligare två personer kommer under reklamen och mina förväntningar sjönk om möjligt ännu lägre. Detta är verkligen inte en film någon satsar på. 
 
Filmen börjar, efter ett tag inser jag att filmen är genial. En man med schitzofreni, ett alterego som är mitt uppe i en psykos samtidigt som han försöker göra sin livs första broadwaypjäs. Tidigare känd som skådespelaren till den stora filmen birdman, en karaktär som fastnat i hans inre. Mitt psykologi-intresserade jag applåderar uppspelt. Detta är genialt. Ett välbeskrivet psykostillstånd av schitzofreni, en sjukdom som alltid intresserat mig med sin komplexitet. Musiken förstärker allt som händer i hans huvud. Alla på den här teatern är galna. 
 
Filmen slutar konstigt. Påvägen hem läser jag ännu mer om hur schitzofrenins symptom. Mina förväntningar överträffades tusen gånger om.