Hemma på riktigt

Nu har jag varit hemma i 2,5 månad. Snart har nästan all tid som jag varit borta gått även här hemma. Mitt stora äventyr som jag sett fram emot har blivit till inget annat än fina minnen. 
 
Det absolut sjukaste med att sätta fötterna på svensk mark den där dagen jag kom hem var att sekunden jag kom hem kändes alltihop så overkligt. Hela Sydney, människorna jag träffat, sakerna jag sett och upplevt var så distansierade på något vis. Nästan inte på riktigt. Jag kramade om min pojkvän som jag saknat så mycket och vips, på en sekund, samtidigt som jag stod där på flygplatsen inborrad i hans tröja och omgiven av doften av hemma så kändes Sydney som en dröm. 
 
När jag har pratat, analyserat och reflekterat över hela praktikperioden i skoluppgifter har det såklart känts otroligt lärorikt. Jag kan se på mina erfarenheter med objektiva ögon och inse att jag är en annan nu, att det har påverkat mig. Och det är nog det som spelar roll, det som gör det verkligt ändå. För även om det från och med nu kommer vara ett minne blott så vet jag att det verkligen, på riktigt, förändrat mig. Och det sitter kvar. Det sitter kvar nu efter en tid hemma, och det kommer sitta kvar för alltid. Och för det kommer jag vara evigt tacksam att jag vågade ge mig iväg, även om det faktiskt är väldigt skönt att vara hemma igen. 

God jul!

Det är en speciellt känsla att fira jul borta från allihopa. Mina jular med en väldans massa farande fram och tillbaka. På grund av en något splittrad familj måste jag vanligtvis fira runt fyra jular. Fyra dagar i rad med julmat, paketbyten och att umgås med de allra käraste. Så inte undra på att det är något utav en kontrast till att fira jul här i Sydney. Som tur är har jag min pappa här, annars skulle jag spenderat dagen helt ensam. 
 
Men så blev det inte. Jag fick sällskap och har faktiskt haft en jätte fin dag. Dagen började med att jag överraskade pappa med att ge honom en rakning av skägget i julklapp. En sån där riktig med trim och formning med hjälp av en riktig kniv som när som helst skulle kunnat skära fel och vara livsfarlig. Men som tur är kunde barberaren sin sak och pappa bestämde sig för att slänga in en julklippning utav håret med. Det blev hur bra som helst! 
 
Vi åkte sedan in till stan för att shoppa lite presenter till nära och kära, satte oss på ett fik för att ta en kaffe och kolla på folk, satte oss på en bar för att kolla på ännu mer folk och gick sedan till Svenska Kyrkan. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag tyckte det var den löjligaste idén någonsin när pappa föreslog att vi skulle gå till Svenska Kyrkan till julafton. Jag går inte i kyrkan hemma ens. Typ någonsin. Men det visade sig vara en mycket bättre idé än vi trott. Fast beslutna att fira jul på Hard Rock Café tackade vi dock nej till julbord och nöjde oss med lussebullar, julmust och Kalle Anka. Men så när det var dags och gå så kände jag en starkare motvilja än jag känt på länge. Det är intressant vad lite hemmakänsla kan göra med en. Jag kände mig upprörd att vi tvingat oss själva att vara lite "coola" och fira jul på ett annorlunda sätt. Jag ville stanna på gudstjänst, sjunga med i svenska julsånger och äta julbord med köttbullar, skinka och glögg. Jag ville inte till något jävla Hard Rock Café som är packat med folk som inte förstår att den 24e december är julafton. Så där gick vi, bort från svenska kyrkan som jag tidigare skrattat åt, i ösregn och blixtoväder. Bort från den trygghet jag plötsligt funnit och jag kände inget annat än förtvivlan. Jag valde dock att se det hela som ganska intressant. Att applicera samma situation på en ganska aktuelll debatt som försigår i Sverige idag. Men alla de funderingarna kanske vi kan gå djupare in på en annan dag. 
 
Vi kom tillslut fram till Hard Rock Café. Vi fick en rolig bartender som bjöd på tequilashot, både till sig själv och oss. Han jonglerade med flaskor men tappade två olika fulla flaskor inom loppet av tre minuter och tog helt fel betalt för våra drinkar. Detta förstod vi dock inte förrän efteråt när vi förstod att vi fått två drinkat till priset av typ en och en halv. Vi fick en schysst servitör vid vårat bord och mitt under middagen var det stora fyrverkerier i hamnen utanför. Maten var skitgod rent ut sagt och jag är precis så mätt som jag alltid blir varenda julafton (jättemätt). 
 
Med andra ord blev allt bra ändå. Jag älskar åska, och det kan jag aldrig uppleva hemma som jag gjorde idag. Det kommer fler gånger med svenskt julbord och det är mest intressant att upptäcka den där hemlängtan och känslan av tillhörighet även på en sådan plats som Svenska Kyrkan. Så God Jul på er alla där hemma. Jag ska komma ihåg hur mycket jag saknade alla traditionerna nästa år, men jag kommer även för alltid komma ihåg min allra första jul utomlands. 
 
 

Minnen för livet

De senaste dagarna har varit helt galna. Ni vet när man känner på sig att en upplevelse kommer vara ett minne för resten av livet att se tillbaka på? Så pass galet har det varit. I typ 64 timmar. Och det bara fortsätter. 
 
Mitt födelsedagsfirande började med Coldplay i Onsdags. På torsdagen bakade jag lussebullar för att bjuda på jobbet då det är sista veckan för eleverna innan sommarlovet. Detta innebär att jag helt enkelt aldrig kommer få se de tonåringar som jag jobbat så hårt med och runtomkring de senaste månaderna. Nu precis när jag börjar känna mig bekväm i arbetet och verkligen har skapat en relation till var och en av dem är det dags att säga farväl för livet. Så jag spenderade kvällen på resi med att gå på akvarium och besöka Sydney eye tower i regnet.
 
Morgonen nästa dag blev jag inbjuden till pannkaksfrukost med allihopa, sedan gjorde vi i ordning allt för avslutningen. Vi städade och lagade mat och pratade och planerade. Klockan elva kom allas familjer, ovanligt många för att vara en avslutning. Mitt under alla tal och bildspel kallade de upp mig. En av de killar som uttryckt mest missnöje med att jag skulle lämna kom fram med en jätte stor bukett blommor, två kort de gjort själva och skrivit på och en liten nyckelring med mitt namn graverat och dunlea centers logga på baksidan. Även några av föräldrarna hade med sig presenter till personalen i allmänt som julklapp och tack, så där fick jag också lite choklad, ett skrivblock med penna och ännu mer godis. Det var så himla nära att jag grät inför alllihopa. Så fina de var! Sedan sa vi hejdå, och så var det med den saken. Nu har eleverna gått på lov och detta kapitlet av mitt liv är slut. 
 
Fredag kväll spenderades inne i stan genom att gå runt i de olika enorma galleriorna och titta på julrusning och julpynt. Kanske är det ändå möjligt att få lite julkänsla mitt i sommaren. Eller så var det bara för att regnet öste ner hela dagen som det kändes mer som hemma. Efter en tids promenad gick vi förbi teatern där broadway versionen av Aladdin spelas just nu. Jag kände mig spontan och föreslog att vi skulle gå dit och se om det fanns biljetter kvar till kvällens show eftersom att vädret ändå var lite dåligt. Sagt och gjort. Vi fick tag i tre "rush tickets" som bara säljs superbilligt två timmar innan föreställning om det finns platser över. Det fanns det och vi fick biljetterna för under halvapriset av vad de egentligen kostade. Själva föreställningen var dessutom helt underbar. Bra skådespelare med bra röster och roliga repliker. Alla de gamla kända låtarna från disneyfilmen och framförallt en helt magisk scen. Kulisserna var helt galet påkostade och allt bara flöt på mellan scenerna. Allt ifrån det stora palatset till guldgrottan där Aladdin hittar lampan. Den flygande mattan såg verkligen svävande ut och det fanns smällare för extra effekter och en del konfetti i ett av de största numerna. Sjukt nöjda avslutade vi sedan med lite öl på pubar och sedan tåget hem. 
 
Idag är det min faktiska födelsedag och vi får se vad den bjuder på. Det ska vara 32 grader varmt och strålande sol. Kanske kan man spendera sin födelsedag med att bada och sola lite. Det är ju inte ofta man får tillfälle till det hemmavid. 
 
Vi hörs!