Lalleh som ett pepparkorn

Hej bloggen! 

Känner verkligen att jag behöver skriva av mig idag, för idag är nämligen en viktig dag. En JÄVLIGT viktig dag. Förutom att Rachel fyller år (Grattis igen Rachel!) så har jag nämligen fått reda på att jag verkligen kommer få göra min praktik i Sydney, Australien! Detta är något som verkligen känns helt galet. Overkligt. Knäppt. 

 

När jag fick höra att jag kunde göra praktiken utomlands för drygt 1,5 år sedan har jag haft ett tydligt mål; att ta mig hela vägen ut i världen för att upptäcka det sociala arbetet där och få med mig erfarenhet hemifrån. Att på rikitgt göra min praktik utomlands. Jag var övertygad om att övrig erfarenhet man kunde fått på en praktik i Sverige kunde jag skaffa mig i mitt kommande yrkesliv istället.

 

Ju längre tiden gått och ju närmre praktiken jag kommit desto mer besluten har jag varit. Tills det vände. Någon gång i vintras frågade jag mig själv om jag tappat fattningen helt totalt. Tvivlet tog överhhanden. Jag har en fantastisk pojkvän, en fin lägenhet, en hund och en katt och massor av vänner. Vem tusan lämnar allt detta i fyra månader? Vem är jag att bara anta att allt ska stå och vänta på mig här hemma medan jag bara lämnar? Våren har varit tuff. Fullständigt full av tvivel fram och tillbaka. Ena dagen besluten, andra dagen i totalt upplösningstillstånd. Jag har vädrat mina tankar med alla i min närhet. Socionomer jag bara råkat på vid studiebesök, mamma, vänner, ja till och med min frisör. Och så självklart Steff. Men jag har tur. För jag har en fruktansvärt trygg och stabil pojkvän. En fantastisk kille som aldrig är egoistiskt. Som ser till mitt och vårat förhållandes bästa. För hur skulle jag någonsin kunna släppa tanken på att jag KUNDE gjort min praktik utomlands? En once in a lifetime chans! Dessutom vet vi båda att vår kärlek är starkare än att den blommar ut på bara 4 månaders tid ifrån varandra. Om man planerat att vara tillsammans för resten av livet kan man väl offra 4 månader? 

 

Så jag har fortsatt göra allt som krävs för att ge förutsättningarna till en utomlandspraktik, ibland lite halvhjärtat, men för att se om det kan gå i lås. Och så idag gjorde det det. Och jag känner en så otrolig lycka! Jag vet nu att det faktiskt inte finns något annat alternativ för mig, det säger (skriker) det ifrån hela hjärtat. Sååå HELLO SYDNEY, CANT WAIT TO SEE YOU AGAIN!