Sämsta servicen typ någonsin.

Och så har trademax gjort det igen! Helt jävla otroligt. 
Några av er kanske minns kaoset när jag köpte en matgrupp från möbelföretaget trademax när vi flyttade in i vår nya lägenhet i februari? Om inte kan jag kort och gott säga att jag fick fel stolar. Sex stycken stolar som bara var utav fel material som det sedan tog 2 månaders fight att få här ifrån! TVÅ MÅNADER! Svårt attt få tag i någon som kunde hjälpa mig med hur jag skulle gå tillväga, otydliga instruktioner i hur man skickar tillbaka varor och extreeeemt dåligt kundbemötande med mycket slussning och lite ansvarstagande.
 
I somras hjälpte jag en kompis bära upp en säng som hon beställt från samma företag. Hon hade tur, hon fick allt hon hade beställt i rätt färg osv. Men den stackars DHL-leverantören hade precis varit på en leverans som var försenad i en hel månad. En tjej hade flyttat hemifrån och beställt en säng, sovit på bäddmadrass på golvet så länge. Väntat i en månad och tjatat, tjatat, tjatat för att få sin säng. När leveransen äntligen skulle komma hade hon kallat på sin pappa för bärhjälp. Allt killen från DHL hade blivit medskickad från trademax lager var en sängstomme. Ingen madrass, ingen sänggavel. Ingenting. Gissa hur utskällningen löd. 
 
Och så har vi dagens exempel, även det helt och hållet självupplevt. En soffa beställd från trademax. Hur fin som helst och till lagom pris. Leveransen ok, smidig och bra. Och violá, alla saker med. Problemet är bara attt hålen är felborrade så skruvarna som enkelt ska skruvas in i de färdigborrade hålen för att sätta ihopa alla delar helt enkelt inte kommer in. Inte alla tre på samma gång iallafall, vilket brukar vara förutsättningen för en stabil soffa. Så imorgon blir det ännu en kontakt med trademax helt sjukt dåliga kundservice för ännu en fight. 
 
 
 To be continued... 
 
 

Yoga!

Man skulle ju kunna påstå att det har varit något utav en bloggtopp sedan igår. Vem skulle kunna tro att mitt misslyckade arbetspass skulle locka till sig över 3000 läsare och att folk fortsätter titta in, kommentera, läsa och sprida? En sak står ju säker, mina vanliga besökarantal står i extremt blygsamma proportioner till det här. Det är kul, jag njuter av mina små timmar i rampljuset. 
 
Idag är det som vanligt plugg som står på agendan, tenta imorgon. Men istället för att klaga skulle jag vilja slå ett slag för vad jag gör för att pausa mitt i all tentaångest. Tro det eller ej, och tyck att jag är hur klyschig som helst, men yoga har verkligen fångat mitt hjärta. När jag inte själv hittar motivationen att rulla ut mattan och köra ett pass har jag min underbart stöttande pojkvän som nästintill tvingar mig genom att tända ljus, göra en kopp te och sätta på en av videosarna. Och inte en enda gång har jag ångrat att jag gav mig själv den tiden för att tänka på annat. 
 
Det finns en tjej som står i grunden för allt det här, för henne är jag helt okänd men för mig finns hon med i mitt vardagsrum och hjälper mig tänka på annat var och varannan dag. Adriene heter hon och kör yoga på sitt eget sätt där det är helt ok att inte stå helt som man ska, eller röra sig helt perfekt. Mottot: find what feels good. 
 
Till många av hennes videos behöver man knappt en matta till att börja med, så om du vill prova lite hemma i din ensamhet innan du investerar i en riktig yogamatta så är det bara att köra! 
 
 
 

Kaos

Gårdagens arbetspass... Herregud. Igår skulle jag för andra året i rad och för femte omgången jobba på Julgalan, som igår hölls i Helsingborg. Vi i serveringspersonalen hade blivit lovade total koll och trygghet i vad som skulle göras och på vilket sätt så sent som i onsdags av projektledaren. När vi kommer till stället känns det fortfarande bra. En genomgång av alkoholtillståndmydigheten och en snabb inskrivning i alla lönelistor. Som hovmästare var jag sjukt taggad på kvällen! 
 
Men sen börjar det. Dukningen är en hel dag försenad. Inte ett enda bord har ens så mycket som en duk. Vi snackar bord i nordens största tält, bord som ska rymma 7000 ätande gäster. Dukar, löpare, servetter rullas ut och görs i ordning. Glas placeras ut. Helt utan någon som säger till hur det ska se ut. Alla bord ser olika ut. Över hundra servitriser gör på sitt eget sätt. Ingen chans att få kontakt och berätta för alla hur det är meningen att det ska se ut. De röda mattorna på golvet är inte utrullade, bar-borden är inte utplacerade, barerna har inte fått sina saker och inte en enda servetris har en aning om vilka bord som är deras. Disk-stationerna lyser med sin frånvaro och ingen vet när det kommer bli varmt i tältet. Som tur är jobbar jag inte direkt under projektledaren, min närmsta chef tar tag i problemet och delar ut oss på bord, två bord på varje servetris och fyra hovmästare. Runt 100 bord. Under tiden gästerna börjar välla in får vi reda på att projektledaren tycker vi ska ta en sektion till, att hon inte har personal nog att ta den sektionen. Vi snackar 26 bord till. Det håller inte. Och jag vill be de som satt på hela D-sektionen om ursäkt för den urusla servicen som vi ändå försökte ge mellan runderna.
 
Gästerna skulle visas till bordet, istället bllir de skickade med dåliga beskrivningar som förvirrat kom till mig, de som satt sig ner fryser och undrar över filtar. Och någonstans vid 21-tiden är både snaps ochh vin slut i vår bar. En av mina servetriser mötte en kvinna gråtandes. Hon hade fått detta i födelsedagspresent och köpt det dyraste paketet, nu frös hon så mycket och var så himla ledsen att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. Vi såg henne inte mer under resten av kvällen.
 
Showen är som den alltid är på julgalan, om tallrikarna inte dukats av innan den börjar så brukar det vara väldigt svårt att komma åt dem under själva akten. Men vi försökte vårat bästa, vi gjorde verkligen det. Ingen ska behöva sitta med matrester framför sig under en konsert. 
 
Gäster som bara betalt för bara själva showen stod och blockerade alla gångar, att utrymma stället skulle blivit extremt svårt, och det var otroligt påfrestande att tränga sig fram i massorna med flaskor i händerna och 8 tallrikar med matrester i famnen. Det blev ingen disk-station. Istället fick vi ställa disken i ett yttertält med glasdörrar. Gästerna fotade misären. Det var pinsamt. 
 
Tillslut var äntligen det hela slut. Plötsligt inser vi att vår serveringsstyrka, inhyrd tillsammans med egen chef, är de enda som är kvar. De andra har fått gå. Projektledaren undrar om vi inte kan röja hela lokalen själva. Klockan är ett på natten, och vi är snart klar med våran del, ca 1/3 av lokalen. 
 
Under tiden står garderoberna totalt underbemannade och gästernas jackor hänger inte på rätt ställe. Vår styrka får springa ut i yttertältet, helt utan värme i bara skjortor och agera garderobspersonal. Helt utan någon erfarenhet med skrikande människor. Privatpersoner släpps in under uppsikt av oss och får själva leta upp sina jackor. Situationen är desperat. Tillslut har de flesta fått sina jackor och min chef har stått på sig och sagt att vi skulle få gå. Efter 13,5h arbetspass har ingen serveringspersonal blivit serverad någon mat. Iställlet har vi fått äta några av de kalla resterna från gästernas julbord. 
 
Idag läser jag gästernas upplevelse på olika kommentarsfält. Jag förstår er! Och jag hoppas att ni förstår att alla verkligen gjort allt vi kunnat för att hålla ihop de hela under kvällen. Någon gick fel någonstans. Jag hörde att tältet i sig blev försenat på grund av stormen. Någon förklaring måste det finnas. Men vi kämpade på allihopa! Och tack som tusan för er som såg hur mycket vi kämpa, ni som höll er lugna och ni som sa några uppskattande ord. Det värmde verkligen i kylan!