Wildlife

Det blir allt mindre bloggande, jag antar att jag inte prioriterar det lika mycket nu när ni alla vet att jag har det bra och livet rullar på. Men ska ändå försöka vara lite mer effektiv så ni ser vad jag håller på med, och jag själv dessutom har dessa inlägg att hjälpa mig minnas och komma ihåg min tid här! Det blir u så lätt att allt flyter ihop i en enda röra. 
 
Helgen spenderades på Sydney Wildlife center, sista attraktionen i vår biljett som vi har åkt runt hela staden med. Även här hade de ett toppen sätt att se på naturen. Även om de inte släppte ut djuren härifrån på samma sätt, många gånger eftersom att deras naturliga miljö knappt finns kvar, så arbetade de tätt ihop med andra organisationer som försöka återupprätta dessa miljöer och jobba för att det rika djurlivet ska finnas kvar. Visste ni att 80% av Australliens djurarter inte finns någon annan stans i hela världen? Inte konstigt att man försöer bevara det! 
 

Uppdatering!

Ju snabbare dagarna seglar förbi ju mindre känner jag att jag hinner med att fundera och lägga upp blogginlägg. Det händer självklart saker hela tiden, men vad är intressant nog för att sända hela vägen ut i cyber rymden? 
 
I veckan har jag passat på att träffa en vän jag inte träffat på massor utav år. Det är så galet hur man helt plötsligt, på andra sidan jordklotet känner ett behov av att träffa vem som helst som påminner lite om hemma. Min vän, som bott utomlands i tre år njöt av att få prata lite svenska, och jag njöt av att prata gamla minnen och försöka ta igen så mycket som möjligt som hänt under dessa år. Möjligtvis stannade jag ute för länge med tanke på att jag skullle jobba nästkommande dag, men vad tusan, man lever bara en gång och så vidare. 
 
Jag blir allt mer säker på att det är något liknande jag gör här som jag vill jobba med i framtiden också. Mycket av min tid går ut på att delta i olika möten. Jag får ett slags fågelperspektiv på hela organisationen där jag träffar familjer som är intresserade av skolan, är med i möten med ungdomarna där man sedan kartlägger vad de behöver jobba på, deltar i personalmöten, utvecklingssamtal, individuella samtal med kuratorn och så mycket mer. Vissa av ungdomarna klarar inte av att sköta sig, varpå man skickar hem dem i något dygn, för att sedan har ett nytt möte med vad vi behöver jobba på för att förhindra att detta ska hända igen. Snart ska jag även få delta på ett utslussningsmöte med en elev som tyckte att programmet trots allt inte var för honom. Det spelar ingen roll vad familjen eller vi i personalen tycker, programmet är frivilligt och det är den unga personen själv som bestämmer när hen inte vill vara med mer. 
 
Här får ni lite bilder från en av utflykterna vi gjort med jobbet i veckan! 
 
 

När man tänker lite för mycket

Det finns en grej som jag hängt upp mig på och som av någon anledning gör mig lite obekväm i vissa situationer. Jag har ganska svårt för att vara ensam. Svårast är det att vara ensam på offentliga platser och det värsta tänkbara är att sitta och äta ensam. Jag är mycket väl medveten om hur löjligt det är, som att någon skulle bry sig om vem jag är och tänka "shit har hon inga vänner?" men det handlar faktiskt inte så mycket om alla andra. Istället handlar det om mig själv och hur otroligt medveten jag helt plötsligt blir. Jag blir medveten om mitt kroppsspråk, hur jag låter när jag andas, om jag hostar, hur jag går, vem jag kollar på och hur länge.
 
För en människa som är så social som jag kan detta låta konstigt, men om man tänker en runda till så är det faktiskt ganska logiskt. Jag har helt enkelt umgåtts så mycket med andra människor att jag enbart fokuserat på dem. På konversationer, ansiktsyttryck och att läsa av deras kroppsspråk. När denna stimulans inte längre finns måste mina tankar fokusera på något och vips så hamnar jag i ett kritiskt ytterifrån perspektiv på mig själv. 
 
Så därför valde jag idag att bege mig till närmaste superstora köpcentrum, helt ensam. Detta för att Melissa är iväg över helgen och jag vägrar sitta inne och uggla flera dagar i sträck i ett annat land. Jag hade en bra kväll igår med mig själv, avslappnad, gjorde lite vad jag kände för, så tänkte köra utmaningen mot mig själv all in idag. Och gissa vad? Jag fixade det. Självklart. Så fort jag märkte att jag blev lite stressad och för medveten lyckades jag styra tankarna till annat och så vips hade två timmar gått, och däri fick det till och med plats en liten fika med mig själv med kaffe som belöning. Ut kom jag med ett par nya skor och en rashtop för att skydda mig mot sol och skrapsår när jag ska lära mig surfa. 
 
Kvällen spenderades dock med sällskap utav annan människa. Närmare bestämt Laura, en kompis som jag lärt känna sist jag var här i Sydney. Mat, snack och supergod glass fick runda av kvällen. Nu sitter jag hemma igen, med mig själv. Och känner mig ändå ganska nöjd faktiskt.