Ärlighet

Haj, 
igår vart jag och fika med två fina vänner. Jag åt macka och kaffe. Intressant va? Jag tänkte först ta en bild bara för att ha något att visa. Sen bestämde jag mig för att nja. Det här med kvantitet före kvalitet kan nog inte gå allt för långt. Ni skiter väl för fan i vad jag äter på min fika, ellerhur? 
 
Jag skulle istället vilja ta tillfället i akt och skriva av mig lite. Skriva lite om ärlighet. Inte den typen där man helt enkelt bara undviker att ljuga och svarar på den fråga man fått så sanningsenligt som möjligt. Utan en djupare typ av ärlighet. 
De relationer jag har haft som verkligen gått in på djupet hos mig har alltid handlat om ren ärlighet. Den ärligheten jag talar om handlar nog snarare om frågorna i sig självt, när jag tänker efter. Det handlar inte om att svara på frågor, utan istället att fråga något ärligt. Att våga fråga. Att lägga det där "non of my bussiness"-tänket åt sidan, att fråga för att man verkligen bryr sig om svaret. Våga sudda bort censuren vi alla går och bär på och lägga allt bullshit-kallprat i en låda och gräva ner skiten. Är det bara jag som tycker att det är fruktansvärt uttråkande? Om människor skulle varit mer öppna och ärliga i sättet vi kommunicera med varandra skulle kanske inte alla gå och känna sig ensamma hela jävla tiden.
Mitt största problem är att jag har skaffat mig relationer med denna typ av ärlighet kanske tre gånger i mitt liv. Det är sällan man träffar på människor som vågar ge och ta så mycket av sig själv. Och det är nog allra viktigast att man börjar göra det redan direkt. För annars sitter man fast i det där bullshit-kallpratet för evigt, och det är extremt svårt att ta sig ur det...   
 
Såå.... Syftet med detta inlägg? Nej, det är inte att få alla mina nuvarande vänner att låta så otroligt tråkiga som jag inser att jag framställer er. Däremot måste det finnas fler som jag, som mycket hellre skulle uppskattat den direkta ärligheten än de vardagliga kontakterna dag ut och dag in. En liten uppmuntring helt enkelt, våga fråga! Det värsta som kan hända är att personen framför dig bara svarar "jag vill helst inte prata om det", sen är det bara att placera sig rakt in i lådan av bullshit-kallprat igen. Men du gjorde ett försök iallafall! 

Det här med detox.

Hallåj kompisar och bekanta. 
Nu är min detox-resa över. Det jag har kört är aloevera forevers change 9, ett detoxprogram som är meningen att vara första steget in till en rad andra paket de har för att hjälpa en att "leva ett hälsosammare liv". 
Till att börja med vill jag säga att jag idag väger 1,5 kg mindre än när jag starta och har gått ner 3 cm totalt runtom på kroppen. Dessa resultat har ärligt talat gjort mig besviken. När jag jämför med alla andra som har gått igenom den är mina resultat minst sagt blygsamma, dessutom känner jag inte mig det minsta piggare nu än vad jag gjorde innan. Det må hända att jag under detoxen hade otroligt mycket energi, men immunförsvaret har inte fått sin utlovade boost eftersom att jag både igår och idag har känt mig lite under ytan med slöhet, småsvettningar och ont i huvudet. 
 
Så får jag frågan: Vad hade du förväntat dig då? 

Och ja... det är en bra fråga. Först och främst ville jag väl ta mig ur en viktnedgångströskel jag fastnat i under ett par veckor och fortsätta mot mina mål. Jag ville också få mer energi samt hålla mig motiverad till att fortsätta upprätthålla de goda vanor jag skaffat mig under 2015. Jag har helt enkelt fått smak för det här med att experementera med mat. Det är många på facebook som skriver om helt makalösa resultat, mindre finnar, mer energi, ork att springa längre och såklart det här med slimmare kropp. 
 
Men jag har helt enkelt kommit underfund med att det här med pulverdieter inte är något för mig, hur mycket nyttigheter det än påstås ha proppats i det här pulvret. 
 
Sen kan jag väl bara vinka hej igen till kilona jag förlorat så fort jag börjar äta alla mina måltider igen. Men det är smällar man får ta. Imorgon åker jag till Berlin, det finns folk som har det värre. Vi hörs. Tjingeling. 
 
(tryck HÄR  för ännumer läsning om det här med detoxar)
 

Två terminer senare

Och så var ett helt år på högskolan avklarat! Två terminer av psykologi, socialpolitik, genus, och brukarperspektiv. På bara detta året kan jag se hur jag har förändrats. Mina värderingar och sättet jag ser på omvärlden är annorlunda. Jag är mindre dömande, mer politiskt insatt, jag ser samhällets ansvar för individen i ett mycket större perspektiv än jag gjort förut. 
 
Jag skäms lite över att säga det, men tidigare trodde jag verkligen att varenda männniska som låg på sveriges parkbänkar har dragit på sig sin situation helt själv. Idag ser jag det en aning annorlunda. Istället för att anklaga individen tittar jag snett på politikerna som påstå sig kunna styra vårat land framåt. Detta är diskussioner jag tidigare har tyckt var väldigt dryga att ta, men som jag nu känner är otroligt viktigt. Trots att jag inte kan sitta och komma på helhetslösningar hemma i mitt storarum är det väldigt kul att höra mig omkring. Vad tycker vi idag? Och framförallt, ser vårat samhälle verkligen ut på samma sätt som media försöker framställa? Jag ska avslöja att svaret på den frågan oftast är nej. 
 
Jag ser fram emot att forsätta min utbildning i höst, då väntar en hel termin av bara juridik. Mycket rätt och fel, mycket konsekvenstänkande och mindre hänsyn till människan bakom. Även det kan vara ett väldigt nyttigt perspektiv att ta till sig. 
 
Innan dess är det sommarlov(jobb). Hela sommaren spenderas på ett vårdboende där jag ska gå omkring om natten och hålla ställningarna. Kan säkerligen bli spännande. Nu är det bara sommarvärmen som ska komma, sen är den bästa perioden på hela året i rulllning!
 
(En bild sen allra första klassfesten! Tänk vad tiden har gått, #fläskamig)