Hälsosamt

Uppdatering angående nyårslöften. Det där med att hitta tillbaka till att vara hälsosam och nöjd med mig själv. På senare tid har jag fått en del kommentarer om att det ser ut som jag gått ner i vikt. No secret, I have. Typ 9kg, yay! Men jag är inte helt klar än, jag har en målvikt som jag gärna vill nå innan året är slut. Men i all strävan mot den där målvikten har jag märkt hur jag själv har börjat bli mer och mer nöjd med mig själv. Att jag helt plötsligt kan använda byxor som jag inte fått på mig på fem år, att jag helt plötsligt kan använda en helt annan stil än jag gjort förut. Man får klä sig efter hur man ser ut säger dem, men jag tror det har mer att göra med att man får klä sig efter hur man känner sig. När en kvinna sa till mig i november förra året att mitt bmi visade på att jag låg på gränsen till övervikt blev jag förbannad. Jag har fanimej aldrig varit nära någon slags övervikt överhuvudtaget. Jag har alltid varit väldigt normalviktig. Fuck henne, tänkte jag. Men så är jag ändå en tjej som alla andra i denna världen och omgivs av ideal och bantningstips i vardagen. Alla riktade till mig och mitt snart överviktiga bmi. Så jag tänkte att jag skulle testa. På ett så naturligt sätt som möjligt, herregud det har tagit mig 7 månader att gå ner 9kg! Och det är heeeelt ok när man var normalviktig redan från början. Nu känner jag mig väldigt nöjd dock. Egentligen är de där tre kilona mest en grej nu. Målvikten skall uppnås, bara för att visa för mig själv att jag kan. Men sen gör det inte så mycket om jag skulle gå upp till denna vikten igen. För detta är nog min alldeles egna idealvikt. 
 
Det handlar om att lära sig om när man ska nöja sig, och samtidigt arbeta med sig själv. Det är hemligheten bakom en fantastisk självkänsla och att leva ett hälsosamt liv!
 
 

Upp, upp och iväg

Hejhje bloggen, bara lilla jag här igen. 
Jag vet jag går och försvinner lite som jag vill i uppdateringen. Men det är också en perfekt spegling av mig, jag är en liten periodare. I humör, i stil, i hårfärger, och så då i skrivandet. I tillfället befinner jag mig i en period där väldigt mycket händer runtomkring mig. Eller kanske önskar jag att det vore så, därför ser jag till att det blir så. Snart är jag klar med mitt sommarjobb (äntligen), och det ska jag fira genom att åka på roadtrip till Frankrike! Jag har fått en liten travelbug. det är som ett litet kryp som kryper omkring inuti mig och skriker åk, åk, åk. Jag är fullt medveten om att jag redan varit på två utlandsresor detta året, och bara det är en enorm lyx. Jag ska snart åka på min tredje, men jag önskar mig mest en fjärde och kanske till och med en femte innan året är slut.
Man kan ju  drömma... 
Jag tror att ju mer man ser av världen desto mer vill man se. Jag har ingen förståelse för människor som är nööjda med att bara bo och leva i Sverige, och eventuellt åkka till Mallorca en gång om året för att ligga på samma solstol som alla de tidiga åren och bli röda kräftor. Jag vill se, upptäcka. Ja herregud. Ibland får jag lust att vara barnsligt oansvarig, ta paus från skolan (och livet i övrigt) för att bara åka. Jag är så otroligt rastlös.
Jag får väl se om den här längtan går över snart, annars vet man aldrig vad jag hittar på... 
 
Sålänge gjorde jag en tatuering. Ett litet löfte till mig själv att aldrig sluta sträva efter mer, och trots att jag någon gång känner för att vända hem och bara ge upp allt så får jag inte lov att sluta förrän mina papper äär skrivna och historian är gjord. (Hej klyschigt, sluta dömma mig)