Fin helg

Jag har aldrig någonting att skriva när livet rullar på som det ska. Inget att grubbla på, och för lite fritid för att tycka och tänka för mycket. De senaste dagarna har varit otroliga. Våren är verkligen min tid. Det har varit after work, det har varit grillar i parken, jobb på sommarjobbet och ett par underbara dagar i älsklingens sommarstuga där det också både grillades, paddlade kanot och umgicks med saknade männniskor. 
Jag behöver det där lugnet. Det som kommer när man bara kan slappna av i nuet. Lyckas tänka här och nu och känna varje paddeltag i kanoten eller den söta smaken från den grillade marshmallowsen. 
 
Tack kära vädergud för denna helgs väder, låt det vara. 
 
(Även från ett bussfönster i mobilkamera är våren vacker.)
 

Konstrunda

Dagen har ägnats åt den årliga konstrundan. 
En påsktradition som har hängt med så länge jag kann minnas. Bilfärd med nära och kära ut till ataljéer, hem och lokaler där konstnärer från hela skåne valt att visa upp sina verk. 
Hur underbart som helst, även om vädret faktiskt inte var med oss denna gången heller. 
När jag går där och tittar på vackra färger på duk och roliga figurer i lera flyter tankarna som vanligt iväg. Dessa människor lever i sina små ataljéer, målar och är kreativa. Priserna på verken är deras lön och detta är deras jobb. De gör något de verkligen älskar, även om alla vet att de flesta konstnärerna inte lever det fetaste livet så har de så de klarar sig och äger vackra trädgårdar och gulliga hus. 
Och vad gör då jag själv med mitt eländiga liv? Jag får ont i magen. Jag lever inte ut någon dröm. Jag gör absolut ingenting av värde för mitt framtida liv. Jag har en lön där livet nätt och jämnt går runt. Varken mer eller mindre. Pengar för framtida upptåg är alltså inte en motivation. Dessutom är jobbet mest ett enda långt marathonlopp. Jag är en hjälte varje gång jag utmattat tar mig över mållinjen och arbetsdagen äntligen är över. Jag är telefonförsäljare. Detta är inget jag vill göra för resten av livet och detta är inget jag vill fortsätta klättra inom. Ingen motivation där heller. Det jag gör med mitt liv just nu är mest tidsfördriv. Det får dagarna att gå. Jag är inte som kontnärerna. De är modiga. Har någon gång vågat ta en risk och ge upp allt för det de älskar att göra allra mest. Jag vågar inte det. Jag sitter hellre här med en klump i magen och låter livet rulla på i vöntan på något bättre. 
Ge mig motivation. Ge mig en dröm att jaga. Ge mig mod. 
 
 

Vår vår är här.

Min favorit-årstid är våren.
Allt är så oväntat. Att solen helt plötsligt är framme, att man kan vistas ute utan jacka och känslan av sol mot bar hud. Helt plötsligt finns en rad nya helgaktiviteter på kartan. Fika vid havet, picknick i parken, fotboll på skolgården, grillning vid stranden, morgonkaffe på balkongen. 
Och allt känns så nytt. Det var så himla längesen, och man känner sig så fri. Hela världen står inför fötterna och det är sol långt in på eftermiddagen. 
Tanken slår mig om och om igen, för en månad sedan var jag tvungen att ha halsduk och vantar på mig. Dessutom var det mörkt klockan sex. 
Längtan efter sommaren får hjärtat att slå extra slakg i bröstet. I hemlighet planerar man redan de där speciella små utflykterna. Camping i skogen, festivaler, tivoli,  lata stand dagar. 
Och solen lovar att planerna kommer gå i uppfyllelse. Vinterns kalla vind är som längst bort just nu. Jag lovar mig själv att njuta. Våren är underbar.
(cabbe-åk i farmors bil med älsklingen och min lilla släkt som troll.)