Nationalpartiet under ledning av nya hitler

Så. Någon som har missat att SD kom in i riksdagen sent igår eller? Nej just det, trodde inte det heller. Varför kan man dock fråga sig, mitt svar på den frågan skulle nog vara okunskap. Eller kanske att folk helt enkelt följer strömmen och väljer att koppla samman utlänningar och problem med ett enormt osynligt rep. Om man dock tittar lite närmare på repet så finns det massor av bristande punkter i det. Tydligen så finns det, hos alla, någon form av undantag. När det gäller en nära vän, den lilla glada gubben i affären som säljer billigt godis, eller killen som gör underbara pizzor. Det spelar ingen roll om de har någon sidebuissnes, bara de gynnar dig personligen så är de helt okej ändå. Hur kommer det då sig att man röstar på ett parti som drar alla dessa över samma kam, hur kommer det sig att man gladeligen röstar ut alla de där som man egentligen tycker om. För SD har ingen sammankoppling till dem, för SD är de precis lika smutsiga som alla andra utlänningar.
Att vi nu låtit dem komma in i regeringen ger de ännu mer självsäkerhet, och om partierna som sitter i riksdagen med dem kommer ignorera dem kommer detta antagligen leda till ännu fler röster, eller mer rättseliga faktum. Det är alltid, från och med nu, någon som kommer hålla dem runt ryggen. Det lustiga är att man har sett dessa typer av mönster innan.
Så om detta fortsätter (låt oss inte hoppas det), så är det liksom bara att säga hej till Sverige som ett minityskland innan 1945, hälsa glatt till ännu ett nationalparti och visa vår underlägsenhet till en ny minihitler.

Nu är tiden att kämpa, kämpa kämpa

En helt och hållet fullpackade vecka har runnit genom fingrarna som sand, det är helt galet hur snabbt tiden går egentligen. Nu har vi gått över en månad i skolan och det märks verkligen ska jag be om att få tala om, redan nu får jag den där känslan av att slänga mobilen ut genom fönstret när den ringer på morgonen. Det är dessutom roligt hur man, precis i första veckan, säger till alla att "Detta året ska jag fanimej satsa allt jag har på skolan", och inte förrän nu inse hur det var möjligt att glömma hur mycket jobb som låg bakom..
Det är då man tar fram någon sån här sarkastisk mitt i prick-låt. Enjoy.
Schyssta killens sång - Loke

Fotboll, jajamen helt sportig

Jag har verkligen ingen tid alls över till någonting alls. Antingen är jag med kompisar, eller så sitter jag och pluggar. Nu i dagarna har jag faktiskt hunnit gymma gratis på sats och gått på fotbollsmatchen där hif mötte mff. Den matchen är inte ens mycket att snacka om. Hif körde en mans spel och passade aldrig mer ön fyra gånger mellan varandra och hade ingen aning om vart de hade varandra, medans malmö la sig ner och hade ont någonstans precis när de började hetta till framför mål. Så jävla kasst, ännu surare var de att malmö faktiskt vann. Men ja, skratta bäst som skrattar sist, det är sju matcher kvar.