När man tänker lite för mycket
Det finns en grej som jag hängt upp mig på och som av någon anledning gör mig lite obekväm i vissa situationer. Jag har ganska svårt för att vara ensam. Svårast är det att vara ensam på offentliga platser och det värsta tänkbara är att sitta och äta ensam. Jag är mycket väl medveten om hur löjligt det är, som att någon skulle bry sig om vem jag är och tänka "shit har hon inga vänner?" men det handlar faktiskt inte så mycket om alla andra. Istället handlar det om mig själv och hur otroligt medveten jag helt plötsligt blir. Jag blir medveten om mitt kroppsspråk, hur jag låter när jag andas, om jag hostar, hur jag går, vem jag kollar på och hur länge.
För en människa som är så social som jag kan detta låta konstigt, men om man tänker en runda till så är det faktiskt ganska logiskt. Jag har helt enkelt umgåtts så mycket med andra människor att jag enbart fokuserat på dem. På konversationer, ansiktsyttryck och att läsa av deras kroppsspråk. När denna stimulans inte längre finns måste mina tankar fokusera på något och vips så hamnar jag i ett kritiskt ytterifrån perspektiv på mig själv.
Så därför valde jag idag att bege mig till närmaste superstora köpcentrum, helt ensam. Detta för att Melissa är iväg över helgen och jag vägrar sitta inne och uggla flera dagar i sträck i ett annat land. Jag hade en bra kväll igår med mig själv, avslappnad, gjorde lite vad jag kände för, så tänkte köra utmaningen mot mig själv all in idag. Och gissa vad? Jag fixade det. Självklart. Så fort jag märkte att jag blev lite stressad och för medveten lyckades jag styra tankarna till annat och så vips hade två timmar gått, och däri fick det till och med plats en liten fika med mig själv med kaffe som belöning. Ut kom jag med ett par nya skor och en rashtop för att skydda mig mot sol och skrapsår när jag ska lära mig surfa.
Kvällen spenderades dock med sällskap utav annan människa. Närmare bestämt Laura, en kompis som jag lärt känna sist jag var här i Sydney. Mat, snack och supergod glass fick runda av kvällen. Nu sitter jag hemma igen, med mig själv. Och känner mig ändå ganska nöjd faktiskt.
