Lalleh som ett pepparkorn

Igår upplevde jag min hittills sjukaste och kanske bästa konsert någonsin. Efter en heldag i Göteborg mötte jag, pappa och Steff upp några vänner på Ullevi och taggade för att äntligen få se efterlängtade Foo Fighters. Ghost, som var förbandet var faktiskt bättre än vad jag minns senast jag såg dem på metaltown för några år sedan. Vi trängde oss fram i publiken och Foo Fighters kom ut på scen! Peppen var maxad! Men så mitt i andra låten ramlar Dave Grohl, sångaren i bandet, av scenen. Korta lilla jag hade ingen aning om vad som hände, men jag kommer aldrig glömma trummisen Taylor Hawkins min på storbilds skärmarna. Något var definitivt fel. Och så mitt i allt, efter att skärmarna har släkts ner hör man Dave's ljuva stämma: "Guys.. I really love you, but I think I just broke my leg." Ingen visste riktigt hur vi skulle reagera, men efter att han burits ut tar Hawkins över showen och både sjunger och trummar igenom låtar för att hålla stämningen uppe och fansen hoppfulla. Och så i introt till låten "under pressure" bärs Dave ut igen. En läkare får spendera större delen av showen med att bara hålla hans ben stilla, men han är beslutsam, The show must go on! Och om den gjorde! Under en tio minuters paus där Hawkins ännu en gång fick stå för underhållningen fick Dave ett gips på benet och ju längre tiden gick desto mindre brydde man sig om att den stora rockstjärnan fick sitta ner på en stol. Under ett litet tal får hela publiken vittna när legenden blir så rörd att han faller i gråt, det är allsång, improvisation och ren kärlek mellan band och publik. 

Tack för igår alla på Ullevi! Tillsammans fixade vi kanske en av de mest minnesvärda Foo Fighters konserterna genom tiderna!!