Upp, upp och iväg
Hejhje bloggen, bara lilla jag här igen.
Jag vet jag går och försvinner lite som jag vill i uppdateringen. Men det är också en perfekt spegling av mig, jag är en liten periodare. I humör, i stil, i hårfärger, och så då i skrivandet. I tillfället befinner jag mig i en period där väldigt mycket händer runtomkring mig. Eller kanske önskar jag att det vore så, därför ser jag till att det blir så. Snart är jag klar med mitt sommarjobb (äntligen), och det ska jag fira genom att åka på roadtrip till Frankrike! Jag har fått en liten travelbug. det är som ett litet kryp som kryper omkring inuti mig och skriker åk, åk, åk. Jag är fullt medveten om att jag redan varit på två utlandsresor detta året, och bara det är en enorm lyx. Jag ska snart åka på min tredje, men jag önskar mig mest en fjärde och kanske till och med en femte innan året är slut.
Man kan ju drömma...
Jag tror att ju mer man ser av världen desto mer vill man se. Jag har ingen förståelse för människor som är nööjda med att bara bo och leva i Sverige, och eventuellt åkka till Mallorca en gång om året för att ligga på samma solstol som alla de tidiga åren och bli röda kräftor. Jag vill se, upptäcka. Ja herregud. Ibland får jag lust att vara barnsligt oansvarig, ta paus från skolan (och livet i övrigt) för att bara åka. Jag är så otroligt rastlös.
Jag får väl se om den här längtan går över snart, annars vet man aldrig vad jag hittar på...
Sålänge gjorde jag en tatuering. Ett litet löfte till mig själv att aldrig sluta sträva efter mer, och trots att jag någon gång känner för att vända hem och bara ge upp allt så får jag inte lov att sluta förrän mina papper äär skrivna och historian är gjord. (Hej klyschigt, sluta dömma mig)
