Hemlängtan

Det har varit en ganska tuff vecka om jag ska vara ärlig. Hemlängtan har rivit och slitit i magen. 
 
Det är inte mycket saker jag saknar hemma. Om sanningen ska fram kanske listan över saker jag inte saknar hemma varit längre än listan över det jag faktiskt saknar. Men det kanske inte är det som spelar störst roll. Antalet saker, menar jag. Utan vad de sakerna är och vilken betydelse de har för mig. Vad är det som gör mig? Inte är det väl det kalla vädret eller dagarna jag har tråkigt. Inte heller är det att behöva gå i våta skor eller känna mig stressad över att få vardagen att gå ihop. Det som är viktigare är snarare de personer jag saknar. De jag tänker på när det känns som allra jobbigast och de jag önskar att kunna få träffa, om ens bara för en timme för att få en kram och ett litet prat. Hunden och katten är viktiga. Att få lov att känna sig hemma är viktigt.
 
Det har varit svårt att vara här ensam i alla dessa känslorna, men det är också en av anledningarna till att jag bestämde mig för att åka på denna resan. Att lära mig handskas med jobbiga saker utan att ringa efter någon annan att hjälpa mig igenom det. 
 
Och så, mitt i all förtvivlan pratade jag lite med en av de personerna jag saknar allra mest. Så säger hon till mig "men herregud Alex, vad ska du göra där borta så länge utan att jobba? Plåga inte dig själv, boka ett flyg och kom hem och fira jul!" Och så kände jag. Kände efter vad den meningen egentligen skulle betyda för mig i praktiken. Att lämna detta ställe, med gratis boende. På en plats jag inte ofta kommer få se igen. Att avboka min nyår vid Sydneys Habour bridge och komma hem till allt juldrama och stress över nyårsfirande. Så kände jag näe. Om jag skullle åkt hem nu skulle jag ångrat mig för resten av mitt liv. Jag är på andra sidan jorden och jag har så många möjligheter att göra denna tid helt oförglömlig. Även om jag känner att jag har sett mycket har jag minsann inte sett allt. Och det är en väldigt viktig sak att komma ihåg för en så rastlös person som mig. När jag åker hem i Januari kommer allt vara sig likt och vardagen kommer rulla igång igen. Efter två veckor kommer jag snarare sakna värmen och jobbet här, och jag kommer också veta att detta är något jag aldrig kommer uppleva igen. Efter att ha lämnat Dunlea center är min praktik termin slut och sålänge jag inte bestämmer mig för att flytta hit och börja jobba här kommer jag aldrig få se detta stället igen. 
 
Så nu har min hemlängtan äntligen lagt sig lite igen. Det finns såklart en saknad, och den kommer finnas där hela tiden. Men att åka hem nu skulle varit en galen sak att göra. Så jag tänkte fortsätta ta vara på dagarna och leva dem så mycket till fullo som det bara går.
 
Fånga dagen och så vidare. 
 

Kommentera här: