-text-

En gestalt ligger i ett kar, täckt av vatten. Andas inte och rör inte en min. Njuter av lugnet som visas utåt. För ytan är spegelblank. Ingenstans kan man se en detalj som avslöjar det kaos dom råder under ytan. Virvlar som strömmar åt olika håll och vatten som forsar in luftrören för att så småningom ta död på sitt byte. Trots att vatten borde vara så genomskinligt ser ingen. Ingen ser trots att de borde, för ingen vill någonsin sträcka ner sin hand för att störa den lugna ytan. Detta trots att man egentligen vet att gestalten snart har mist sitt liv. Så gestalten ligger ensam kvar i sitt kar. Världen har vänt bort sitt ansikte för att sedan kunna skylla på den lugna ytan. En sista ryckning som har orsakats av vattnets intrång, sen inget mer.

Kommentera här: